I Sverige spöregnar det och jag känner på mig att jag missar massor i Paris. Igår smuttade jag dock på ett gott glas rött (som inte smakade 1,33euro) OH vad det var gott! jag saknade Paris ännu lite mer och bestämde mig för att så fort jag är tillbaka ska jag lägga av med fasonerna och satsa på vin som inte smakar som torra gamla vindruvskal. Med denna intensiva saknad till trots känner jag mig ändå ganska hemma här i Norden. En känsla som tillfredsställer, samtitigt som det känns som en orkan blåser runt i min mage och kittlar hjärtat och skriker hur dum jag är. DUM DUM DUM! Vad har Sverige att erbjuda som inte Paris har? Ja då menar jag naturligtvis förutom den säkra, bekväma simpelheten som lyser med sin frånvaro i (förmodligen hela) Frankrike. Svenskar såklart! Eller nej. Finns en hel drös i Paris. Knäckebröd? Nope. Äh. Jag kommer nog inte på något mer. ie. ALLT finns i Paris. Oh la la. Det är med sorg i hjärtat som jag ändå erkänner att just nu, eller från och med någongång i slutet av maj som jag känner mig helt hemma i tanken av att inte bo i Paris.